Började med utvecklingssamtal med sonen. Skönt då är alla såna klara. Sonen sköter sig väl bra, kan vara bättre men inget som är speciellt alarmerande ;)

Sen fick jag ett samtal från min läkare. Nu hade hon fått svar på proverna och kollat av röntgenplåtarna. Jag hade lättare förslitningsskada på båda lederna i stortårna. Men sen visade inte röntgenplåtarna på något mer. Reumaprovet däremot visade sig vara lite över gränsen. Hon sa att man har en gräns på 5-6 och mitt värde hade varit 7. Vilket visar att ja, jag har en början på reumatiskt. Inte någon allvarlig ännu och då det inte har blivit sämre i fötterna sen sist, så kan jag fortsätta avvakta (ska däremot kontakta min sjukgymnast för att diskutera vidare om vad hon kan göra). Men om jag däremot skulle få mer smärtor och allmänt bli sämre, så skulle jag kontakta min läkare. Bättre en gång för mycket än för sent, tyckte hon.

Idag så har jag och Julia varit på möte med hennes spanskagrupp. Om drygt 2 veckor så åker hon och 5 kompisar tillsammans med deras spanskalärare till Cadiz/ Puerto De santa Maria. Alltså, finns det verkligen inte någon möjlighet att klämma in sig som medföljande bagage ;)

Nu följer en långhelg med start imorgon, då vi har kristihimmelfärdssdag.

Vet inte varför jag stressar invärtes... eller jo jag har nog en liten god aning.

Men det känns i magen, då jag får en brännande känsla och illamående så fort jag har ätit mat, speciellt mat som är lite kraftigare. Gärna lite mer fett. Samarin är ens bästa kompis på kvällarna. För att lugna och få bort den där brännande svidande känslan.

Frukt funkar bra att äta, men jag kan ju inte leva på päron. Har annars ett sug på såna just nu. Gurka är ett annat. Gemensamt med de två är nog att de är läskande, svalkande och milda, så milda.

Har du inte förmågan att vara rädd, kan du inte vara modig.

Läste dessa ord i en bok, en deckare av Jo Nesbo.

Har du inte förmågan att vara rädd, kan du inte vara modig.

Det är väldigt sant. En person som inte är rädd för ormar är inte modig när denne rör i en orm. Den höjdrädda är modig när den ger sig upp och balanserar på en stege för att rädda ett barn. Mod är att våga gå fram till den utstötta klasskamraten och säga - du vad ska vi hitta på idag...

För att utöva mod, så måste man känna rädsla först.

Som det står i wikipedia...

"Man brukar skilja på fysiskt och moraliskt mod. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.

Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras."

Valio har haft ett erbjudande på att samla streckkoder från deras laktosfria mjölk. Samal 15 koder och få en glaskaraff från Ittala. Eftersom vi konsumerar en del mjölk så hade vi snabbt ihop till en karaff åt oss och åt svägerskan. Så i fredags så dök det upp ett brunt paket med karaffen i. Vi visste ju om att den skulle komma, men inte svägerskan som fick en överraskningspresent :)
Varsegod! säger vi :)

När våren kommer så går det fort. I tisdags när vi kom från luleå så tog jag Astrid och Eric en liten promenad ner till stranden för att titta på isen som så smått hade börjat röra på sig. Det hade smårösat mot strandkanten. Minns att jag sa att det nog inte kommer att rösa på samma sätt som tidigare år, isen är för dålig för det.

Mycket riktigt, bara någon dag senare så hade isen gått. Nu har vi öppet vatten och istället räker isflaken i sakta mak förbi med strömmen. I fredags när både Eric och Astrid kommit från skolan så tog vi kameran och gick på nytt ner mot stranden för lite nya bilder.

Nere på stranden så kilade den omkring på sina snabba smala och kvicka ben.

Och på ängen bredvid huset så har storspoven tagit plats. År efter år så kommer de tillbaka dit, spatserar runt och drillar sin sjungande sång.

Traktorerna är framtinade och vårsäsongen startar även för dem.

Självklart måste vi kolla vattendjupet i diket :)

Bakom garaget svämmade diket över, med strömmande vatten.

Det som gömms i snö kommer fram i tö...

Och bland allt visset gräs och torra löv, så spirar det nya livet med hopp om sommarens grönska och blomster.

Dagbrunnen utanför biblioteket hade förvandlats till små fontäner. Något som jag direkt kom att minnas våren 1995 då vi hade enorma översvämningar med avstängda vägar och gårdar. Då orkade inte dagvattenbrunnarna hålla undan vattnet som pressade på och de förvandlades till små fontäner som pumpade upp vatten på vägen istället för att ta bort det. Ingen risk för översvämning ännu, men antagligen någon frusen trumma som fick trummorna att göra samam fenomen.

När jag passerade senare under kvällen hade det slutat och vägbanan låg åter torr och vattenfri.

Vad det har känts konstigt med en borta ur boet denna vecka. Men i dag på em så kom dom då hem från sin fjällresa, alla brunare i ansiktena.

Har varit hemma idag. Sjukt trött i morse fast jag somnade tidigt och sov hela natten. Men tillslut var jag tvungen att gå och bädda ner mig på soffan där jag somnade och sov i närmare en timme. blev väckt av telefonen som skrällde. Muttrade lagomt när jag kravlat mig upp ur soffan och in i köket - bara för att upptäcka att det var en telefonförsäljare som ringde. När jag ilsket bannande lägger mig ner i soffan på nytt så inser jag att jag faktiskt är klarvaken och pigg. Så jag klev upp istället och gick för att läsa ikapp från rättegången i Norge.

A ringde och ville att jag skulle komma upp till bränna med ett papper som hon behövde få underskrivet från sin praktikplats innan hon slutade för dagen. Funderade ett tag på om jag skulle ta mig en promenad efter bulandet, men insåg att jag behövde komma mig hem och få mig någon mat.  

När jag hade fått hem de två yngsta så tog vi oss en promenad ner till älven. I tisdags så hade det börjat öppna  upp fåror i isen och i onsdags så gick den. Så nu är det öppet vatten med isflak som räker med strömmen och snön är nästan borta nu. Nu ligger den bara kvar på skuggiga platser och där de ihopskottade snöhögarna har legat.

15.15 fick jag så åka mot bränna för att hämta hem Julia. En väldigt nöjd dotter skulle jag vilja säga. De verkar ha haft jätteskoj men hon såg ut att tycka det var skönt att komma sig hem :)

Nu har vi så bara helgen framför oss. Inga planer så här långt men vi tar dagen som den kommer.

Gonatt för ikväll, nu ska jag återgå till min bok och sängen!

ja ungarna alltså, till skolan :)

Igår så skickade vi iväg äldsta ut på äventyr med sina klasskamrater. Då var det dags för den årliga fjällresan. Med skidor, kylbag,liten ryggsäck med dagens lunch, stor ryggsäck med diverse saker, basketväska full i kläder och handväskan i högsta hugg lämnade jag av henne på skolan, där en stor ansenlig hög med packning höll på att samlas ihop på gräset. Undrar hur det såg ut när alla 30 eleverna + lärare hade fått dit sina grejer? Som ett mindre berg gissar jag ;)

När jag hade lämnat av henne och lillebror(som knatade till sin skola) så åkte jag direkt hem för att få nästa dam klar. För på mitt och Astrids schema stod det en heldag i luleå. Först naturligtvis till sunderbyn och ortopeden. Nu skulle A:s knän besiktas av proffs. Det gick smidigare och snabbare än vi hade tänkt och var där en timme innan, så vi hann med lite fika i sjukhusets restaurang. Inne hos läkaren så vred och klämde han på knät. Wow vad snabb han var på att uppfatta vad jag sa och stäla frågor konstaterade A på kvällen. För när hon pratade om knäna så sa hon ibland knäna och ibland knät. Vilket han genast frågade om och om hon kände mer i något av knäna. Han trodde att det berodde på ojämnheter på baksidan av knäskålen och ingen direkt skada.  Men då knät brukar svälla upp vid mer påfrestning,så ville han ändå kolla upp så att det inte finns någon meniskskada i det. Så han skulle skriva dels en remiss till magnetröntgen men även till en sjukgymnast för att få träna upp muskulaturen ovanför knät, det brukar tydligen underlätta för knät och smärtan bli mindre. Annars så skulle hon fortsätta vara igång, men inte göra saker som belastar knäna.

Letade nu på morgonen på nätet om det och hittade ett namn och en beskrivning som stämde bra in på vad han sa om det.

Främre knäsmärta, kondromalaci

och snön vräker ner, eller nåt liknande.

Känns inte direkt ut att vara maj. När man ser vänners bilder på fejsboken så suckar man över hur avlångt land vi bor i. Jag vill oxå kunna gå under tak av blommande körsbärsträd - men här blommar överhuvudtaget inga körsbärsträd. De växer inte här.

Men stora häggar, fulla i doftande vita blommor. Eller som det där äppelträdet som står på en gård inne i bränna. Mitt i allt på vårsidan(slutet av maj brukar det nog vara) så är det alldeles fullt i vita äppelblommor. Otroligt vakert står det där, sagolikt. Någon dag senare ligger ett täcke av vita blomblad över trottoaren under trädets grenar. Trädet blommar intensivt men kort. Men jag förstår verkligen varför de planterade detta träd någon gång för länge sedan. Den korta stund det blommar så tappar man andan.